Diskussionsklubben, som blev rådgivare är nu lagstiftare inom snart sagt alla områden inom EU-samarbetet. Ja så kan Europaparlamentet beskrivas i en enda mening. Nästan alla politiska frågor, ja sociala frågor, skatter och försvarspolitiken, är "undantagsfrågorna" i Lissabon-fördraget. I övriga frågor är parlamentet med och fattar besluten.
Och i "undantagsfrågorna" vet vi att parlamentet hela tiden försöker visa på att också i dessa frågor bör parlamentet få vara med. Tycker man gör man, medbeslutar gör man inte. Å andra sidan är det så att en motvillig kommission som i sådana "tyckanden" avstår, neglierar vad parlamentet tycker, får veta det. I andra frågor. Parlamentet har en nämligen viss förkärlek för att vara långsint. Varje fråga är inte sig själv utan samkörs ofta, åtminstone underhand, med andra frågor. Politisk kohandel på europeisk nivå. Både mellan parlamentet och medlemsländernas regeringar, som mellan parlamentets olika partigrupper.
I
Svenska Dagbladet redovisas i idag hur Europaparlamentets inflytande och makt utökats genom åren. Och hur parlamentet vid under tex utfrågningarna av kandidaterna till EU-kommmissionen kopplar samman olika frågor för att redan nu få gehör för kommande frågor.
EU har stora utmaningar framför sig. Inte minst med att förankra det europeiska samarbetet, sakfrågorna som formerna, hos medborgarna. Häri ligger en viktig uppgift för medlemsländerna och den blivande EU-kommissionen att söka samarbete med parlamentet. Också i frågor som formellet ligger utanför parlamentets medbestämmande. Kanske det kan bli lite omständigare, men kanske bättre?
