Köpenhamn har nu blickarna på sig under några dagar. Klimatmötet startar ju idag. Höga förväntningar finns på världens ledare. Det svenska EU-ordförandeskapet har spelat och fortsätter att spela en viktig roll när det gäller hur mötet hanterar klimatfrågan.
Johan Rockström och Anders Wijkman skriver idag på Brännpunkt, Svd, att "ett mirakel krävs i Köpenhamn". Det är en i raden av artiklar som inför mötet beskriver förhandlingsläget och det materiella innehållet i olika utspel som mycket pessimistiskt.
Är det fråga om förhandlingstaktik från tex. USA och Kina att tona ned förväntningarna för att sedan överraska? Eller för att just tona ned förväntningarna så att inte massbesvikelse framträder när väl resultatet från Köpenhamnsmötet redovisas? Om några dagar så vet vi resultatet.
Visst kan det finnas anledning av tona ned förväntningarna. USA och Kina har stort ansvar. Samtidigt som avsaknaden av konkreta och väsentliga åtaganden från deras sida inte för medföra att t.ex. EU och Sverige avstår från att göra sina åtaganden.
Istället för ett dåligt avtal kanske siktet ska vara inställt på att åstadkomma ett gemensamt förhållningssätt och en klar riktning? Och sedan får ett kommandre avtal, nästa år?, ta vid och lägga ut den konkreta kursen och ansvarsfördelningen bland världens länder? Det är kanske bättre det än ett avtal som liknande Kyoto-avtalet inte fått USA bland sina undertecknare?
Klimatfrågan behöver tydliga spelregler för att kunna hanteras. I artikeln i Svd ger Rockström/Wijkman åtta förslag till hur en "nystart för klimatarbetet". Bl.a. pekar de på risken av att tvågradersmålet är riskabelt och att forskningsanslagen inom energiområdet måste mångdubblas. Alla åtta tänkvärda förslag.
Tjugo år sedan EU blev större
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar