Lissabonfördraget avgörs i övermorgon?

I övermorgon går irländarna åter till valurnorna. De ska folkomrösta om ja eller nej till Lissabon-fördraget. Ett för irländarnas del delvis förändrat fördrag till sitt politiska innehåll: varje land ska få behålla en kommissionär, landets abortlagar, militära neutralitet och skattelagar ska inte påverkas. Det var avgörande frågor enligt opinionsundersökningar som gjorde att irländarna röstade nej i förra omröstningen.

Förutom ändrat innehåll i fördraget så ser också har också kampanjorganisationerna fått nya "medlemmar". Det handlar om att man bytt sida. Bondeorganisationen IFA, som i elfte timmen gick från nej till ja i förra kampanjen står nu stadigt på JA-sidan. Det gör att många bönder känner sig stärkta i att ett Ja är bättre än motsatsen. Studier visar att nu är det nästan 80% av landets bönder är för det nya fördraget. I förra folkomröstningen valde många bönder att rösta nej.

19% av väljarna är osäkra, 33% ska rösta nej och 48 % ska rösta ja. Under de senaste dagarna har nej-sidan vunnit allt fler anhängare jämfört med Ja-sidan. Orkar man ända fram och återigen vinna? Vilka insatser väljar JA-sidan de återstående timmarna för att säkra opinionen för ett Ja?

Fredagen kommer, oavsett utgången, att gå till historien. För egen del hoppas jag innerligt att irländarna denna gång röstar ja. Blir valutgången motsatsen är EU fortsatt inne i en djup kris.

Istället för att kraftfullt kunna ta sig an klimatfrågorna, fortsätta hantera den finansiella krisens efterverkningar och revidering av strategin för hållbar tillväxt och jobb, Lissabon-strategin. Vore inte det ett nederlag för behovet av samarbete i Europa?

Skriv på för 2 grader!

Nu gäller det att öka opinionstrycket inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december. Länder som USA och Kina måste verkligen få känna att det finns ett stort tryck på även dem att ta klimatförändringen på allvar.

Miljöminister Andreas Carlgren (C) uppmanar dig att delta i namninsamlingen. Namninsamlingskampanjen 2 grader pågår under de kommande 70 dagarna. Rädda barnen, LRF, Vasakronan, Sveriges Åkeriföretag, Global Forum, , Röda Korset, Svenska FN-förbundet, Naturliga staget och NBV är några svenska organisationer som ställt sig bakom kampanjen som initierats av Centerpartiet.

Resultatet kan bli stort, om var och en gör lite. Och man kan ju också göra mycket! Jag har skrivit på. Och beställt kampanjmaterial. Gör du det också!

Snart avgörande för Lissabon-fördraget

Det är inte många dagar kvar till Irlands folkomröstning om Lissabon-fördraget. Närmare bestämt en vecka. Nästa fredag den 2 oktober går irländarna till valurnorna.

Och det ser ut att bli en mycket jämn kamp om rösterna. Förra gången var det den 12 juni 2008. 53 procent röstade nej och 47 procent röstade ja. Av 53 procent av de röstberättigade som deltog.

Har EU gjort något för att förbättra möjligheterna så att irländarna att röstar ja denna gång? Som vanligt har det handlat om kompromisser: Vid EU-toppmötena i december 2008 och juni 2009 enades EU-ländernas ledare om att alla medlemsländer också i fortsättningen ska ha var sin kommissionär. Dessutom har Irland fått garantier för att Lissabonfördraget inte ska påverka Irlands försvarspolitik, skattepolitik eller rätten till liv, utbildning och familj. Frågor som dominerade valkampen

Jag hoppas naturligtvis blir ett positivt resultat. Det behöver hela EU, och inte minst medborgarna i medlemsländerna. EU behöver bl.a. bli mer öppet och effektivt.

För Sverige är det ytterligare en lite, men väl så viktig fördel, om Lissabon-fördraget kan realiseras. Då får vi som land två ytterligare ledamöter i Europaparlamentet, totalt 20 av de totalt 751 platserna i parlamentet. Idag har Sverige 18 av 736 platser.

Läs den upplysande boken - Ulf Dinkelspiels "Den motvillige europén"

Häromdagen dristade jag mig till att kritisera en del, ja faktiskt bara en mening, i Ulf Dinkelspiels bok "Den motvillige europén - Sveriges väg till Europa". Jag kunde inte låta bli med anledning av recensionen i Svd som var bra. Sånär som på "källgranskningen" av denna mening om "smalare men vassare" och det sedermera budskapet från (M). Det var ju ingen källgranskning! En jämförelse med de svenska partierna valbudskap 2005 hade ju visat vem som som hade budskapet: Centerpartiet. Ingen annan, nog om detta.
Så jag känner ett stort behov av att förmedla mitt budskap på ett mer positivt sätt. För det finns det all anledning.

Författarens beskrivning och bekännelser är viktiga. Varför blev det som det blev? Och hur blev det som det blev? Få kan återge det som hände, och inte minst varför, såsom Ulf Dinkelspiel gör i sin bok och med sin bakgrund med 10-tals år i regeringskansliet. Sett ur ett historiskt perspektiv? I kombinationen med ett genuint engagemang för europeiskt samarbete och som lojal kanslihustjänsteman?

Ursäkta dröjsmålet, ja den omvända ordningen. Boken är lärande och värd att köpa för att läsa och att ha i den egna bokhyllan.

Boken är en mycket värdefull källa för oss alla som vill förstå den mödosamma väg som fört Sverige som land in som en fullvärdig medlem i Europeiska Unionen. Förhoppningsvis kanske också boken kan ge EU-motståndarna, beklädda som kritiker eller som just motståndare, värdefulla insikter om hur internationella förhandlingar går till går? Det behövs inte minst emot bakgrunden av att dessa "kritiker" sagt att internationella överenskommelser är bättre är vad som åstadskoms i dessa alla förhandlingar? Sverige kan ju inte diktera villkoren eller ska EU ansluta sig till Sverige? Vi som bejakar Eu-medlemskapet, är vi för naiva?

Författaren, en tjänsteman i regeringskansliet, och som sedan den minister gav oss möjligheten att bli en medlem i EU, är "den ende som har medverkat i alla de tre förhandlingar som ytterst ledde fram till Sveriges medlemskap i EU" för att citera bokomslaget. Vem kan prestera motsvarigheten? Eller åtminstone delar "av historien"?

En välskriven bok. En initierad författares egen bild av hur det gick till. Vi läsare är att gratulera. Måtte Ulf Dinkelspiel få resa än mer än hittillls och berätta, samtala om förväntningar, drömmar, illisioner ? Brustna illusioner? Uteblivit stöd? Om hur det går till? En gigantisk folkbildningsuppgift. Finns det studieförbund som vill agera värdar för sådana samtal? Ja andra aktörer i upplysningens tjänst?

Formalia, svenska utgångspunkter i alla förhandlingsturer och hur de fullföljdes/reviderades, relationer till våra närmaste grannar, och inte minst konvulsionerna, "diskussionerna" inom dåvarande regeringspartiet (S) beskrivs ganska öppet såvitt författaren sägs ha inblick. Förståelse för arbetet med att nå internationella överenskommelser? Hänsyn till andra parters vitala intressen, i praktiken bl.a. de "parallellförhandlande" länderna Finland och Österrike om just medlemskraven.

Och inte minst den dåvarande statsministerns, Olof Palme´s, personliga engagemang i det europeiska samarbetet, ger oss läsare inblick att det inte är så lätt att vara landets främste företrädare. Att hantera ett land kanske är lättare än en intern partiopinion, trots att man är starkt personligt (på politiska grunder) engagerad? Och hur blir det när historiska ställningstaganden nyttjas utan "tidsperspektiv" och framåtblickar, såväl internt inom ett parti som i den nationellan politiska debatten?

Globaliseringen av ekonomi och därmed politik är ett faktum. Eller kanske någon är emot den beskrivningen? Och hur ska ett land som Sverige hantera detta? Söka samarbete med likasinnade eller tro på sin egen kraft?

Sverige är medlem i EU. Så ska vi förbli. Men hur vill vi i Sverige att EU ska utvecklas? Ulf Dinkelspiels bok är ett välkommet bidrag i det samtalet.

Sverige är en del av världen och EU. Eller är det tvärtom? Jag håller på att Sverige är en del av världen. Vad tycker du? För egen del var och är bokens berättelse en klar fingervisning. Bestäm dig för vad du vill, analysera "motparten" och var konstruktiv. Det tjänar du som förhandlare på, för det är det som förväntas av dig som företrädare för landet.

Verklighet av deltagandedemokratin - tema för EU-konferens

"Att göra verklighet av deltagandedemokratin: det svenska civilsamhällets ståndpunkt". Det var temat för en konferens i Stockholm som ESK´s grupp 3 genomförde i samarbete med ett antal svenska organisationer.

Staffan Nilsson, ordförande i grupp 3, kunde hälsa 70-talet deltagare välkomna. Såväl ledamöter i kommittén som företrädare för olika svenska föreningar.

Tre mycket intressant teman avhandlades: den strukturerade civila dialogen, det mänskliga företagandet - om social ekonomi samt livslångt lärande för att främja ett aktivt medborgarskap.
Intressanta inledningar från såväl de svenska företrädarna som representanter för Ekonomiska och Sociala kommittén.

Av såväl inledningar som kommentarer från deltagarna framgick att det finns mycket att lära genom erfarenhetsutbyte. Och ett öppet sinne att ta del av det som sägs och görs.

Smalar men vassare EU

Lennart Berntson recenserar i dagens Svenska Dagbladet "Den motvillige europén. Sveriges väg till Europa" av Ulf Dinkelspiel. En bra recension i flera stycken. Och inte bara bra recension. Det är ju en mycket bra bok. Som tål att läsas av var och en som är intresserad av hur det gick till när Sverige blev medlem i EU.

Och inte bara det. Boken är ju skriven av en svensk tjänsteman och sedermera minister som följ Sveriges väg till EU, genom EFTA och handelsavtalet som föregick själva medlemsskapet. För mig var det mycket spännande att från "en på insidan" få följa decenniers förhandlingar. Och inte minst de nationella övervägandena, uttalade som outtalade.

Smolket i bägaren är väl endast (?) när författaren Dinkelspiel i sitt avslutande kapitel bl.a. skriver:"Ett smalare men vassare EU (min kursivering"), är en linje som tilltalar mig och som inte blir sämre av att det har blivit en del av Moderaternas europapolitik." En slogan som Centerpartiet hade inför valet till Europaparlamentet 2004. Men som sedan försvann, eller åtminstone inte torgfördes målmedvetet under tiden fram till årets val. Istället blev budskapet nästan alla partiers. Och Centerpartiet valde att inte upprepa det som huvudbudskap i årets valrörelse. Så ur det perspektivet är det kanske förståeligt att Dinkelspiel inte nämner detta i sin bok.

Presstödet - än en gång

Ytterligare tre månaders frist för att ge sitt svar till EU-kommissionen om presstödet har regeringen begärt. Den informationen fick riksdagens konstitutionsutskott häromdagen.

Hur ska det tolkas? Som om regeringen inte haft riktigt "på fötterna" när man tidigare hävdat sina ståndpunkter? Att man vill få mer tid för att samla de goda krafterna kring mångfald i pressen och finna en gemensam uppfattning? Trots att frågan varit aktuell under ett antal år, har Sverige inte hunnit med de nödvändiga underhandskontakterna med kommissionen?

Det var i juni månad som EU-kommissionen beslutade att presstödet måste minskas till storstadstidningarna Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet. Kanske är det "bara sommaren" som gjort att regeringen begärt få svarstiden förlängd.

Svettigt för Reinfeldt och EU-ordförandeskapet?

Igår var EU:s ledare för möte i Bryssel. Dagordningen upptog frågor som bonus för giriga direktörer och klimatfrågan inför G210-mötet i Pittsburgh nästa vecka.

Sveriges ordförandeskap ställs naturligtvis på prov när nu tiden för avgörande beslut ska fattas. USA måste gå snabbare fram i klimatfrågan och EU måste utlova ett kraftfullt stöd till världens fattigaste länder i deras klimatarbete.

Det var första toppmötet under det svenska ordförandeskapet. Av medias rapportering idag, t.ex. Dagens Nyheter, framgår att det är inte lätt att komma överens. Men det måste EU göra, visa handlingskraft och förmåga att också visa vägen för t.ex. USA att ta sitt ansvar för klimatfrågorna. Ett sätt att få press på USA är naturligtvis att gå före och visa vägen. T.ex. ska EU pröva vägen med tak för bonusar.

– Vi säger nog är nog, vi behöver komma ifrån bonuskulturen. Banker som överlever med skattemedel ska inte kunna dra fördel av det i framtiden. Vi kan inte acceptera att bankerna gör privata vinster men förluster som betalas med skattemedel, säger Fredrik Reinfeldt. Så sant så sant. Självfallet är det viktigt att EU kan samlas till beslut i frågan. Det är nödvändigt för EU:s trovärdighet.

Jag kan bara önska lycka till i det fortsatta arbetet. Lika riktigt som viktigt att EU samlar sig kring bra beslut. I både klimat- som i bonusfrågan.

Omvald kommissionsordförande - ingen motkandidat

José Manuel Barroso kommer att vara EU-kommissionens ordförande i fem år till. En majoritet av ledamöterna i Europaparlamentet gav honom sitt stöd vid omröstningen.

Det har ju varit en hel del kritik mot hans sätt att leda kommissionen under gångna år. Liksom att han inte varit tillräckligt engagerad i viktiga framtidsfrågor, som t.ex. klimatpolitiken.

Men han har haft en nästan total uppbackning från "sin" partigrupp, konservativa och kristdemokrater. De flesta i liberala gruppen har också ställt sig på hans sida. Men vänstern har varit starkt kritisk. Och det viss rätta. Han är ju ingen färgstark och drivande opinionsbildare.

De flesta inom parlamentets "vänsterpartier" röstade också emot Barroso. Som en protest eftersom de inte hade någon "egen" kandidat. Men ska parlamentets avgörande makt över tillsättningen av kommissionens ordförande finnas kvar, måste det kanske bli mer konstruktivt: Gillar man inte medlemsländernas förslag till ny ordförande är det rimligt att man skaffar en egen kandidat. Nu blir det bara demonstrationspolitik när "vänster" röstar emot trots att man inte har någon egen kandidat.

Nästa gång parlamentets vilja till ansvar prövas blir när kandidaterna till alla kommissionärsposter ska utfrågas. Det ska bli intressant. Nästan lika intressant (?) som vem som föreslås av den svenska regeringen som "svensk" kommissionär. Jag håller fortfarande på Carl Bild. Men han kanske passar bättre som utrikes talesperson för EU? Och då får ju inte Sverige någon kommissionär så länge Nice-fördraget gäller.