Europaparlamentet visar "musklerna"?

Diskussionsklubben, som blev rådgivare är nu lagstiftare inom snart sagt alla områden inom EU-samarbetet. Ja så kan Europaparlamentet beskrivas i en enda mening. Nästan alla politiska frågor, ja sociala frågor, skatter och försvarspolitiken, är "undantagsfrågorna" i Lissabon-fördraget. I övriga frågor är parlamentet med och fattar besluten.

Och i "undantagsfrågorna" vet vi att parlamentet hela tiden försöker visa på att också i dessa frågor bör parlamentet få vara med. Tycker man gör man, medbeslutar gör man inte. Å andra sidan är det så att en motvillig kommission som i sådana "tyckanden" avstår, neglierar vad parlamentet tycker, får veta det. I andra frågor. Parlamentet har en nämligen viss förkärlek för att vara långsint. Varje fråga är inte sig själv utan samkörs ofta, åtminstone underhand, med andra frågor. Politisk kohandel på europeisk nivå. Både mellan parlamentet och medlemsländernas regeringar, som mellan parlamentets olika partigrupper.

I Svenska Dagbladet redovisas i idag hur Europaparlamentets inflytande och makt utökats genom åren. Och hur parlamentet vid under tex utfrågningarna av kandidaterna till EU-kommmissionen kopplar samman olika frågor för att redan nu få gehör för kommande frågor.

EU har stora utmaningar framför sig. Inte minst med att förankra det europeiska samarbetet, sakfrågorna som formerna, hos medborgarna. Häri ligger en viktig uppgift för medlemsländerna och den blivande EU-kommissionen att söka samarbete med parlamentet. Också i frågor som formellet ligger utanför parlamentets medbestämmande. Kanske det kan bli lite omständigare, men kanske bättre?

Lissabon-fördraget i hamn - början till mer?

Osäkerheten kring Lissabon-fördragets framtid har varit osäker, trots irländarnas ja i folkomröstningen. Tjeckiens president Vaclav Klaus undertecknade igår fördraget. Så nu kan EU bli än mer effektivt och ta sig an de politiska frågorna, inte procedurerna som det handlat om så mycket den senaste tiden. Klimatfrågan undantagen dock, tack o lov!

Så nu börjar nästa viktiga fas; att få fram namnen på alla de som ska besätta olika poster i EU:s ledning: EUs permanenta ordförande, nya utrikesminister. Viktigt. Tufft. Samtidigt som det kan visa prov på många goda egenskaper hos det nuvarande ordförandeskapet Sverige med statsministern i yttersta ledningen.

Dagens Nyheters huvudledare idag kommenterar bl.a. de ideér som förts fram av bl.a. Frankrikes president om att den kommande ordföranden bör komma från ett euro-land. Helt rätt konstaterar DN att det vore fel eftersom ordförande ska företräda hela EU, inte bara euro-gruppen. Ett av problemen i namn frågan hänger samman med att det inte finns en klar "kravspecifikation" på rollen som en ordförande.

Kanske är det bäst att ordförandetskapets ledare Reinfeldt börjar klara ut denna viktiga fråga innan namnen på allvar börjar diskuteras? Med tanke på hur statsministern hanterade Lissabon-fördraget och tjeckiska presidentens hantering av själva undertecknandet kanske man på denna punkt kan vara lugn, åtminstone tills annat kan utläsas.

DNs kommentar att det borde vara dags för en kvinna i EUs ledning är det också bara att instämma i. Tidigare har jag anslutit mig till gruppen av människor som gärna skulle se Mary Robinson, fd irländsk president, som EUs nya ordförande. Hon har också en egen grupp på facebook.

När det pusslet är klart är det dags för att klara ut vilka som ska bli kommissionärer. Och här är det kommissionens ordförande Barosso som har ansvaret för att få ihop en kompetent ny kommission.

Svensk huvudkandidat till att efterträda Margot Wallström, borde naturligtvis bli Cecilia Malmström. Väl meriterad efter att ha varit ledamot av Europaparlamentet, nu Europaminister i den svenska regeringen och tillhör EUs partipolitiska mittengrupp

Sätt press på presidenterna!

Irland röstade ja till Lissabon (2)-fördraget. Och (S) och Piratpartiet i Sverige får varsin ytterligare ledamot av Europaparlamentet.

Nu återstår att presidenterna i Polen och Tjeckien ska skriva under fördraget för att det ska kunna börja gälla. Båda ländernas nationella parlament har ju sedan länge röstat för fördraget.

Lissabonfördraget avgörs i övermorgon?

I övermorgon går irländarna åter till valurnorna. De ska folkomrösta om ja eller nej till Lissabon-fördraget. Ett för irländarnas del delvis förändrat fördrag till sitt politiska innehåll: varje land ska få behålla en kommissionär, landets abortlagar, militära neutralitet och skattelagar ska inte påverkas. Det var avgörande frågor enligt opinionsundersökningar som gjorde att irländarna röstade nej i förra omröstningen.

Förutom ändrat innehåll i fördraget så ser också har också kampanjorganisationerna fått nya "medlemmar". Det handlar om att man bytt sida. Bondeorganisationen IFA, som i elfte timmen gick från nej till ja i förra kampanjen står nu stadigt på JA-sidan. Det gör att många bönder känner sig stärkta i att ett Ja är bättre än motsatsen. Studier visar att nu är det nästan 80% av landets bönder är för det nya fördraget. I förra folkomröstningen valde många bönder att rösta nej.

19% av väljarna är osäkra, 33% ska rösta nej och 48 % ska rösta ja. Under de senaste dagarna har nej-sidan vunnit allt fler anhängare jämfört med Ja-sidan. Orkar man ända fram och återigen vinna? Vilka insatser väljar JA-sidan de återstående timmarna för att säkra opinionen för ett Ja?

Fredagen kommer, oavsett utgången, att gå till historien. För egen del hoppas jag innerligt att irländarna denna gång röstar ja. Blir valutgången motsatsen är EU fortsatt inne i en djup kris.

Istället för att kraftfullt kunna ta sig an klimatfrågorna, fortsätta hantera den finansiella krisens efterverkningar och revidering av strategin för hållbar tillväxt och jobb, Lissabon-strategin. Vore inte det ett nederlag för behovet av samarbete i Europa?