Europaparlamentet visar "musklerna"?

Diskussionsklubben, som blev rådgivare är nu lagstiftare inom snart sagt alla områden inom EU-samarbetet. Ja så kan Europaparlamentet beskrivas i en enda mening. Nästan alla politiska frågor, ja sociala frågor, skatter och försvarspolitiken, är "undantagsfrågorna" i Lissabon-fördraget. I övriga frågor är parlamentet med och fattar besluten.

Och i "undantagsfrågorna" vet vi att parlamentet hela tiden försöker visa på att också i dessa frågor bör parlamentet få vara med. Tycker man gör man, medbeslutar gör man inte. Å andra sidan är det så att en motvillig kommission som i sådana "tyckanden" avstår, neglierar vad parlamentet tycker, får veta det. I andra frågor. Parlamentet har en nämligen viss förkärlek för att vara långsint. Varje fråga är inte sig själv utan samkörs ofta, åtminstone underhand, med andra frågor. Politisk kohandel på europeisk nivå. Både mellan parlamentet och medlemsländernas regeringar, som mellan parlamentets olika partigrupper.

I Svenska Dagbladet redovisas i idag hur Europaparlamentets inflytande och makt utökats genom åren. Och hur parlamentet vid under tex utfrågningarna av kandidaterna till EU-kommmissionen kopplar samman olika frågor för att redan nu få gehör för kommande frågor.

EU har stora utmaningar framför sig. Inte minst med att förankra det europeiska samarbetet, sakfrågorna som formerna, hos medborgarna. Häri ligger en viktig uppgift för medlemsländerna och den blivande EU-kommissionen att söka samarbete med parlamentet. Också i frågor som formellet ligger utanför parlamentets medbestämmande. Kanske det kan bli lite omständigare, men kanske bättre?

Utfrågningen gav mersmak - Tack Cecilia

Igår var det dags för Cecilia Malmström att bli utfrågad av Europaparlamentet. Det är ju sed och god tradition innan EU-kommissionen prövas i sin helhet att de enskilda kandidaterna blir utfrågade.

Cecilia klarade utfrågningen med glas. Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet, skriver bl.a. så här: "Sveriges kandidat Cecilia Malmström klarade sig utmärkt under sin grillfest".

Kanske man inte ska bli förvånad med tanke på hennes bakgrund: jag tänker främst på hennes många år som mycket aktiv och engagerad ledamot i Europaparlamentet och som Europa-minister i den svenska allians-regeringen.

Cecilia klarade utfrågningen. Däremot så avsade sig den så smått "skandalomsusade" bulgarinnan Zjeleva sin kandidatur. Ödets lotter faller olika. Måtte också den samlade kommissionen gå en bra framtid till mötes. Och det ligger främst i dess egna insatser.

Smalar men vassare EU

Lennart Berntson recenserar i dagens Svenska Dagbladet "Den motvillige europén. Sveriges väg till Europa" av Ulf Dinkelspiel. En bra recension i flera stycken. Och inte bara bra recension. Det är ju en mycket bra bok. Som tål att läsas av var och en som är intresserad av hur det gick till när Sverige blev medlem i EU.

Och inte bara det. Boken är ju skriven av en svensk tjänsteman och sedermera minister som följ Sveriges väg till EU, genom EFTA och handelsavtalet som föregick själva medlemsskapet. För mig var det mycket spännande att från "en på insidan" få följa decenniers förhandlingar. Och inte minst de nationella övervägandena, uttalade som outtalade.

Smolket i bägaren är väl endast (?) när författaren Dinkelspiel i sitt avslutande kapitel bl.a. skriver:"Ett smalare men vassare EU (min kursivering"), är en linje som tilltalar mig och som inte blir sämre av att det har blivit en del av Moderaternas europapolitik." En slogan som Centerpartiet hade inför valet till Europaparlamentet 2004. Men som sedan försvann, eller åtminstone inte torgfördes målmedvetet under tiden fram till årets val. Istället blev budskapet nästan alla partiers. Och Centerpartiet valde att inte upprepa det som huvudbudskap i årets valrörelse. Så ur det perspektivet är det kanske förståeligt att Dinkelspiel inte nämner detta i sin bok.

Dödsskjutningarna i Kina - svenska ordförandeskapet stort ansvar

Dödsskjutningarna i Kina måste få EU att agera skarpt. Dessa och den kinesiska miltärens härjningar i Xinjiang-provinsen beskrivs bl.a. i dagens Svenska Dagbladet.

Det svenska ordförandeskapet har stora möjligheter att ta initiativ. Liksom i Iran sätts de mänskliga rättigheterna ur spel i Kina. Av diktatoriska regimer. Detta måste få världssamfundet att handla. Gärna på EU:s initiativ.

Carl Bildt har visat sig vara en konstruktiv och hängiven kritiker av diktatoriska regimer. Nu kan han och den svenska regeringen söka stöd hos EUs övriga medlemsländer för ett samfällt och kraftfullt agerande.

Kerstin Lundgren, Centerpartiets ledamot i riksdagens utrikesutskott och ledamot av Europarådet, har på sin blogg också kommenterat situationen i Kina.

Det finns inga ursäkter för vad diktatoriska regimer gör. Inte heller ursäkter om världssamfundet låtter det hända det som händer, utan att använda de diplomatiska metoder som står till buds.