Ska Byggnads följa Europakonventionen eller ...

På Svenska Dagsbladets Brännpunkt har de senaste dagarna publicerats tre artiklar som handlar om ett mål Europadomstolen tagit ställning i. Mycket intressant att följa dels debatten, dels utfallet i en kommande rättslig prövning. Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord, Centrum för rättvisa skrev den inledande artikeln.

Det gäller byggföretaget HGS i Linköping och att företaget gick i konkurs på grund av att Byggnads försatt företaget i en olaglig blockad. Den var ägnad att driva igenom ett kollektivavtal med de granskningsavgifter som fälldes av Europadomstolen. Strömmer och Crafoord hävdar att företagaren naturligtvis mot ärendets bakgrund och Europadomstolens dom, ska få skadestånd i en vanlig svensk domstol.

Byggnads ordförande Hans Tilly hävdar i en replik att artikeln är ett angrepp på den fackliga verksamheten. Enligt Tilly så påstår Strömmer och Crafoord att Europadomstolen har underkänt dessa arvoden. Detta är inte sant. Domstolen hade synpunkter på hur dessa arvoden redovisades och efter det har Byggnads självmant tagit bort granskningsarvodena och dessa är inte längre en del av kollektivavtalen.

Enligt Strömmer och Crafoord i dagens inlägg så fällde Europadomstolen i sin dom från den 13 februari 2007 fällde systemet med granskningsavgifter just på grund av den bristande redovisningen och för att de pengar Byggnads tvingade till sig riskerade att gå till Byggnads politiska verksamhet.

För oss som står utanför processen och försösker skapa en bild av det som skrivs, eller inte skrivs, är det svårt att avgör om någon har rätt eller fel. Och i så fall vilken av parterna. Eller båda? Nu kommer ju dock frågan att prövas i svensk domstol, utifrån svensk rättspraxis osv. Så då, om inte förr: Vem har rätt i sak? Och kommer Byggnads att få betala skadestånd?

På stället marsch - Barroso omvald

Ja nu har vi fått beskedet. Portugisen José Manuel Barroso för ytterligare en mandatperiod som ordförande för EU-kommissionen. Det blev stats- och regeringscheferna överens om igårkväll. Samtidigt vet vi att Barroso för att bli vald måste ha Europaparlamentet bakom sig. Om detta vet vi inget, just nu.

Barroso har inte gjort sig känd som en drivande kraft. Kanske mer som sökande, enande kraft och som då lett till att inte mycket hänt. Den som vill minst, vinner. Därför är det så viktigt att Lissabon-fördraget kan träda in så att EU får mer beslutskraft. Det som Europa står inför med ekonomiska och sociala utmaningar, för att inte nämna klimat-och energifrågorna, behöver ledning och handlingskraft. Då gäller det att en "ny" Barroso, visar upp sig.

En som starkt kritiserar socialdemokratins hantering av ordförandefrågan är Margo Wallström. Det är "bedrövligt" att de inte lanserat en motkandidat till José Manuel Barroso som ledare för EU-kommissionen, säger hon.

Ordförandeposten i kommissionen är naturligtvis ett starkt spelkort i de två stora (konservativa och socialisterna) partigruppernas förhandlingar om viktiga poster inom EU de närmaste åren. Nu har de konservativa, de som också är starkaste gruppen i parlamentet, fått en av de viktigaste positionerna. Jag väntar med spänning på utdelningen för socialistgruppen. Och något stänk på den liberala gruppen?

Och vem vill du ha som nästa svenska kommissionär? Du har chansen att uttrycka ditt val i enkäten här till vänster.

Presstödet - en nagel i ögat på EU-kommissionen

EU-kommissionen kräver nu att reglerna för presstödet ändras. Det framgår av kommissionens brev till regeringen och som bl.a. återges i Dagens Nyheter.

För nästan ett år sedan skrev jag så här: För övrigt anser jag att EU inte ska styra svensk press- och mediapolitik. Ska EU ägna sig åt värna och utveckla mångfalden (också inom medier) , inte slåss för enfalden (konkurrens, konkurrens .........).

Och jag har inte ändrat uppfattning. Nu som tidigare hoppas jag alltså att den svenska regeringen står pall och inte faller till föga inför EU-kommissionen.

Allians för tuffa klimatmål - bönder och naturkyddsförening

Idag ska riksdagen besluta om den framtida energi- och klimatpolitiken. Och om drygt en vecka träder Sverige till som ordförandeland i EU. Frågan är om Sverige tar täten eller följer med .......?

På DN Debatt idag publicerar bl.a. Lars-Göran Pettersson, ordförande i Lantbrukarnas Riksförbund, och Svante Axelsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, skarp kritik mot de svenska klimatmålen. "Bara hälften av EU:s" skriver man bl.a.

Artikelförfattarna påpekar helt riktigt att som ordförandeland har Sverige en viktig roll i de internationella klimatförhandlingarna. En ambitiös svensk politik skapar trovärdigheten. Så sant, så sant. I sin argumentation lyfter de fram den klassiska kopplingen som är fullt möjlig (om viljan finns!), till kraftfull satsning på grön tillväxt som samtidigt bidrar till nya jobb i hela landet. Tillväxt och ökad miljönytta kombineras i en god "politisk affärsidé".

Läs artikeln - den är väl värd att läsa, begrunda och kanske också inspirera till aktivitet?

Euron via kommunerna ?

Det tycks bli ett (FP)-krav att via kommunerna införa euron som valuta i Sverige. Parallellt med kronan naturligtvis. Senast i raden av lokala (FP)-ledare är Lennart Gabrielsson, Sollentuna som i dagens Svd presenterar sina tankar.

Enligt Svd så är det en uppfattning som också den borgerliga majoriteten, inklusive Centerpartiet (!) som vill införa euron som parallell valuta i kommunen. En utmaning för Centerpartiets partiledning som har en högst tveksam inställning till euron, om man tar diskussionen vid årets partistämma som utgångspunkt.

Euron ska kunna användas i restauranger, butiker, parkeringsautomater och simhallen. Bankomaterna ska fyllas med båda kronor och euron.

Visst låter det bra. Åtminstone för en eurovän. Lite reflektioner gör att tveksamheten infinner sig. I de internationella butikskedjorna, H&M, Kapp Ahl, Stadium m.fl., kan du redan handla med euron. Och många bankomater kan du också ta ut kronor eller euro. För att kunna handla med euro i småbutiker, parkeringsautomater och i kommunala verksamheter krävs det nog mer än kommunala uppmaningar för att euron ska kännas bekväm.

Det är upp till varje affärsidkare att ta beslut om euron ska få användas istället för kronan.
Vem tar valutarisken för näringsidkarna i Sollentuna? Kommunen? Därom får den fortsatt diskussionen utvisa.

Europaval eller val till Europaparlamentet?

I partihögkvarteren sitter nu många och funderar över varför det gick som det gick. Bland medlemmar och partiaktiva förs naturligtvis också samtal. Medias intresse för de sistnämnde tycks dock vara i sin linda, än så länge!

Förlorarna Centerpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna har sitt att fundera över. Framgångspartierna Folkpartiet och Miljöpartiet har istället nöjet att fundera över hur de bl.a. ska förvalta framgången så de inte blir förlorarna 2014! Piratpartiet har mycket att fundera över; hur ska partioet förhålla sig till allt det som EU sysslar med och som man hittills inte haft någon åsikt om.

Olle Svenning skriver i dagens Aftonbladet om Europaval. Han skriver bl.a. "Ett Europa-val som inte låter oss rösta europeiskt kan man inte ta på riktigt stort allvar." I fortsättningen skriver han "De nationella partierna förblir nationella, också när de uppmanar oss besluta om Europas framtid. Kunde ändå inte partierna pröva andra européer på sina valsedlar?". Bra förslag!

Detta vore väl en fröjd att få glädjas åt. Och nu är det ju faktiskt fem år till nästa val. År som kan nyttjas på olika sätt. Ett sätt som jag gärna ser, är att stärka samarbetet mellan de nationella partierna som ingår i de olika partigrupperna i Europaparlamentet. Det kan ske genom att målmedvetet utveckla det lokala och regionala samarbetet, t.ex. utbytet mellan medlemmar och förtroendevalda. Gemensamma seminarier kring viktiga EU-frågor skulle också lyfta det lokala och regionala Europa-samarbetet. Konkreta samarbetesprojekt i miljöfrågor, stadsförnyelse, turism kan utgöra andra utvecklingsverktyg.

Flest kryss - du är vald!

Diskussionerna efter valet till Europaparlamentet rör sig kring många olika frågor. Personvalet och fem procentspärren har med rätta fått en viktig roll i den diskussionen.

Aftonbladets ledare tog för några dagar sedan upp denna fråga. Här skrivs bl.a. ­"Slopa 5-procentspärren och låt regeln ”flest kryss vinner” gälla oavsett placering på listan. Då vet väljarna att de ­måste ­kryssa någon, även förstanamnet om den personen ska komma med."

Jag håller med. Det som vi sett som valrörelse i år har i mångt och mycket varit kandidaternas insatser, inte partiernas. Nåja med vissa undantag. Jag har ju inte upplevt Marita Ulvskog, (S) och t.ex. (V)´s kandidater alltför personligt engagerade för att på eget arbete och egna meriter söka vinna väljarnas stöd. Det har mer varit att följa och försöka få partiets budskap att väcka väljarnas intresse.

Å andra sidan så finns det också inom även (S)-kandidater som drivit och fått resultat av den egna kampanjen. Haningebon Åsa Westlund (S) är ett sådant gott exempel. Hon kryssades också in i förra valet efter en egen kampanj med stort stöd av bl.a. dåvarande metallordföranden Göran Jonsson och fd statsministern Ingvar Carlsson. I årets val fick Åsa´s partikollegor som placerats längre ned på listan av partiet, Hillevi Larsson och Evin Cetin, fler kryss än de nuvarande ledamöterna Anna Hedh och Göran Färm. Men det är de två sistnämnda som ändå tar plats i parlamentet.

Rimligt att detta rättas till inför nästa val och att flest kryss gäller som princip.