Presstödet - än en gång

Ytterligare tre månaders frist för att ge sitt svar till EU-kommissionen om presstödet har regeringen begärt. Den informationen fick riksdagens konstitutionsutskott häromdagen.

Hur ska det tolkas? Som om regeringen inte haft riktigt "på fötterna" när man tidigare hävdat sina ståndpunkter? Att man vill få mer tid för att samla de goda krafterna kring mångfald i pressen och finna en gemensam uppfattning? Trots att frågan varit aktuell under ett antal år, har Sverige inte hunnit med de nödvändiga underhandskontakterna med kommissionen?

Det var i juni månad som EU-kommissionen beslutade att presstödet måste minskas till storstadstidningarna Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet. Kanske är det "bara sommaren" som gjort att regeringen begärt få svarstiden förlängd.

Svettigt för Reinfeldt och EU-ordförandeskapet?

Igår var EU:s ledare för möte i Bryssel. Dagordningen upptog frågor som bonus för giriga direktörer och klimatfrågan inför G210-mötet i Pittsburgh nästa vecka.

Sveriges ordförandeskap ställs naturligtvis på prov när nu tiden för avgörande beslut ska fattas. USA måste gå snabbare fram i klimatfrågan och EU måste utlova ett kraftfullt stöd till världens fattigaste länder i deras klimatarbete.

Det var första toppmötet under det svenska ordförandeskapet. Av medias rapportering idag, t.ex. Dagens Nyheter, framgår att det är inte lätt att komma överens. Men det måste EU göra, visa handlingskraft och förmåga att också visa vägen för t.ex. USA att ta sitt ansvar för klimatfrågorna. Ett sätt att få press på USA är naturligtvis att gå före och visa vägen. T.ex. ska EU pröva vägen med tak för bonusar.

– Vi säger nog är nog, vi behöver komma ifrån bonuskulturen. Banker som överlever med skattemedel ska inte kunna dra fördel av det i framtiden. Vi kan inte acceptera att bankerna gör privata vinster men förluster som betalas med skattemedel, säger Fredrik Reinfeldt. Så sant så sant. Självfallet är det viktigt att EU kan samlas till beslut i frågan. Det är nödvändigt för EU:s trovärdighet.

Jag kan bara önska lycka till i det fortsatta arbetet. Lika riktigt som viktigt att EU samlar sig kring bra beslut. I både klimat- som i bonusfrågan.

Omvald kommissionsordförande - ingen motkandidat

José Manuel Barroso kommer att vara EU-kommissionens ordförande i fem år till. En majoritet av ledamöterna i Europaparlamentet gav honom sitt stöd vid omröstningen.

Det har ju varit en hel del kritik mot hans sätt att leda kommissionen under gångna år. Liksom att han inte varit tillräckligt engagerad i viktiga framtidsfrågor, som t.ex. klimatpolitiken.

Men han har haft en nästan total uppbackning från "sin" partigrupp, konservativa och kristdemokrater. De flesta i liberala gruppen har också ställt sig på hans sida. Men vänstern har varit starkt kritisk. Och det viss rätta. Han är ju ingen färgstark och drivande opinionsbildare.

De flesta inom parlamentets "vänsterpartier" röstade också emot Barroso. Som en protest eftersom de inte hade någon "egen" kandidat. Men ska parlamentets avgörande makt över tillsättningen av kommissionens ordförande finnas kvar, måste det kanske bli mer konstruktivt: Gillar man inte medlemsländernas förslag till ny ordförande är det rimligt att man skaffar en egen kandidat. Nu blir det bara demonstrationspolitik när "vänster" röstar emot trots att man inte har någon egen kandidat.

Nästa gång parlamentets vilja till ansvar prövas blir när kandidaterna till alla kommissionärsposter ska utfrågas. Det ska bli intressant. Nästan lika intressant (?) som vem som föreslås av den svenska regeringen som "svensk" kommissionär. Jag håller fortfarande på Carl Bild. Men han kanske passar bättre som utrikes talesperson för EU? Och då får ju inte Sverige någon kommissionär så länge Nice-fördraget gäller.

Island överlämnade idag medlemsansökan

I förmiddags överlämnade den isländska utrikesministern Össur Skarphéðinsson landets ansökan om EU-medlemskap under en ceremoni i Stockholm. Överlämningen gjordes under en ceremoni på Utrikesdepartementet i Stockholm. Ansökan överlämnades formellt till ordförandelandet Sverige och utrikesminister Carl Bildt.

Det krävs ett enhälligt godkännande i ministerrådet för att Island ska bli ett kandidatland och först då kan förhandlingar inledas mellan Island och EU om medlemskapet. Ordförandelandet, dvs. Sverige, kan då ge i uppdrag åt kommissionen att inleda förhandlingar med kandidatlandet. EUs alla medlemsländer och Europaparlamentet ska sedan godkänna medlemskapsavtalet. Förutom kandidatlandet självt naturligtvis.

Och när det Island så är det isländska folket genom en folkomröstning ska avgöra frågan om avtalet ska godkännas. I korthet: det är en bra bit att gå för Island att bli medlem.

Jag hoppas att Sverige snabbt får ministerrådets OK för att ge EU-kommissionen uppdraget att påbörja förhandlingarna. Och med tanke på Islands EES-avtal och anslutning till Schengen så bör det inte ta alltför lång tid för att ett positivt resultat av förhandlingarna kan presenteras.

Än så länge har inte åtminstone jag hört några officiella kommenterar från Norges regering om den isländska medlemsansökan. Den kanske bidar sin tid?

EU växa med Island?

Alltinget, det isländska parlamentet beslöt igår att Island ska skicka in en ansökan om medlemsskap i EU. Om allt går vägen så kan det bli så att fyra av fem nordiska länder är EU-medlemmar om några år. Endast Norge står utanför EU, men väl inom ramen för EES-avtalet.

Det var med knapp marginal som beslutet fattades. Självständighetspartiet, som styrt och ställt i isländsk politik i decennier, röstade emot. Socialdemokraterna, under ledning av statsministern Jóhanna Sigurdardottir, röstade för. (S) i Island har länge förespråkat medlemsskap.

Socialdemokraternas förslag byggde på att islänningarna ska få folkomrösta om resultatet av medlemsförhandlingarna. Självständighetspartiet hade ett förslag om två folkomröstningar, dels om medlemsförhandlingar ska inledas, och vid ett "Ja" i den omröstningen, dels en omröstning om resultatet av förhandlingarna.

De isländska ambitionerna, och mottagandet från EU-företrädarna av torsdagens beslut, gör att det blir under det svenska ordförandeskapet som medlemsförhandlingarna inleds. Och med de svenska erfarenheterna från det mångåriga nordiska samarbetet, så bådar det gott för konstruktiva och snabba (?) förhandlingar. Till detta ska läggas att det är den finländske utvidgningskommissionären Olli Rehn som i EU-kommissionen ansvarar för "medlemstillväxten" i unionen.

Förhandlingarna bör kunna gå snabbt. Landet har ju godkänt Schengenavtalet och är medlem i EES. Men grus i förhandlingsmaskineriet kan naturligtvis slängas in från länder som t.ex. Storbritannien och Holland som har stora företag, medborgare som haft pengar i den kraschade isländska banken. Spekulationerna är redan igång att de länderna kommer att kräv att Island ska betala tillbaka sin skuld innan de accepteras som medlemmar.

När det står klart att Island blir medlem så är det också högst troligt att Norge, oavsett regering (?), också satsar på en ny förhandlingsomgång av medlemsskap. Fyra av fem nordiska länder som medlemmar är bara det ett skäl för Norge att redan börja "tänka om".

För övrigt är det mycket bra att Stockholms Vatten erbjuder alla "EU-delegater" kranvatten under deras vistelse i Stockholm.

C-varning för "Stockholms-programmet"

Flera Centerpartister, däribland EU-parlamentarikern Lena Ek och Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander varnar för konsekvenserna av det så kallade Stockholmsprogrammet.

Mattias Östmar har skrivit om detta på Centerpartiets hemsida.

Läs och begrunda. Välgrundade varningar såsom jag förstår det.

Ha en skön, go och glá sommar!

Kunskapstest - bra metod pröva våra parlamentariker

Tusentals partiaktiva var engagerade inför valet till Europaparlamentet. Hundratals personer var aktiva kandidater och sökte väljarnas stöd för sin kandidatur. 18 personer fick varsitt mandat i Europarlamentet. Kommer Lissabon-fördraget att träda ikraft så blir det ytterligare två svenskar som får träda in i parlamentet.

Svenska Dagbladet publicerar idag en test av de svenska Europaparlamentarikernas kunskaper. Alla får godkänt även om det är mycket stor skillnad mellan de "bäst kunniga" och de som visar sig ha minst kunskaper, dvs i denna krets av 18. Som bäst kunde man få 17 poäng och flera fick 16. Sju av de 17 som gått att nå för tidningen har under 15 poäng. Några "nybörjare"men ändå. Minst kunskaper visade sig de två "nybörjarna" Olle Ludvigsson (S), nio, och Alf Svensson (KD), tolv, ha.

Själv fick jag 9 poäng, samma som Olle L. Ger inte mig godkänt och därmed inte heller Olle L, även om det är något mer än hälften av möjliga poäng. Borde ligga på minst 15 poäng. Ska läsa på under sommarledigheten!

Är det viktigt med rejäla kunskaper hos de folkvalda? Självklart. Samtidigt så har parlamentariker, i EU som i riksdagen eller t.ex. i kommunen, ett mycket stort ansvarsområde. Alla kan inte allt. Men man bör vara bra duktig inom sitt/sina områden, dvs i de utskott man arbetar i. Om man inte är det så riskeras att det blir tjänstemän, professionella eller politiskt sakkunniga, som i praktiken bestämmer. De kan och ska vara goda rådgivare men det slutliga avgörandet ska ligga hos den folkvalda. För att kunna göra rätt bedömningar behövs inte bara idémässig kompass. Det behövs också sakkunskaper.

I övrigt tycker jag det räcker med allmänt goda kunskaper om ramverk för arbetet. Och frågorna i Svd var av denna allmänna karaktär så fler borde haft näranog alla rätt.